And all I want to do is hear your voice, but you're not there
Jag satt där på stenen i 40 minuter kanske. Det var skönt. Man hörde alla mäniskor som levde långt därborta. Man hörde regnet falla mot löven. Stenarna grät också. Sen vart det för kallt. På vägen hem från skogen var det en farbor som parkerat bilen precis famför sitt hus för att packa ur sakerna ur bagaget. Jag fick en oerhört stark lust att hoppa in i bilen och bara köra iväg. Försvinna in i horisonten
Kommentarer
Trackback
