historien om johanna "vilden" andersson
(berättare med basröst:)
En mörk decebernatt är det storm, alla är inne och sover, förutom en kvinna. Maria, sitter ute i valbo och vaggar sitt nyfödda flickebarn. Maria styker flickan som andas tungt när hon är i drömmarnas värld över kinden. Endast en liten lågenergilampa är tänd. Det är så rofyllt och pluttegulligt. Det enda som hörs är vinden som viner utanför och Marias egenkomponerade vaggvisa: Hej hallå, Lilla skitunge. Hej hallååååå, sov för faan, och skärp diiiiiiiiig ! Efter endst några minuter kommer Peter in, Marias make. Eftersom maria vill avsluta sin sång med flickans namn så uppstår en diskussion om frågan. Peter röstar för Beata, Selma eller Margot-Louise. Då kommer lilla markus in efter att ha vaknat av Marias ljuva stämma. Han ser för första gången sin nya lillasyster och skriker till: "Hon är Guds nådegåva!" som den enda starkt kristna i familjen. Så då fick hon heta det, Johanna som betyder just Guds nådegåva.
Åren gick och suddenly så var det dags för Johanna att börja skolan. Men Johanna som alltid klassats som den lungna lilla änglalika varelsen, vantrivdes i skolan och den var inte osällan man hörde henne säga: "Asså det här är typ boring, daah?" och hon vart en riktig busunge. Hon koncentrerade sig aldrig på skolarbetet och lärarna vart ständigt trakasserade av den 7 åriga lilla Johanna. Alla de andra barnen lärde sig alfabetet, gånger tabbelen och om cellandning. Dom lärde sig om ordklasser och om vart man kan hitta sydafrika . Men johanna kunde inte ens stava sitt egna namn. Hon vart mer och mer okontrollerbar och lärarna hade för länge sedan gett upp hoppet på henne. Och johannas föräldrar brydde sig inte heller, de var fullt upptagna med att kolla på dataskärmar och äta pannkakor på torsdagar på deras arbeten på - Lantmäteriverket.
Ibland lyckades markus komma med någon slags infliknig i johannas uppfostran: "Ack, se på min arma syster. Ifall inte världen voro som den äro, ifall gud hade haft litet barmhertiget och givit Johanna endast ett uns av visdom och tålamod, nu skall jag spela lite super mario"
Idag sitter Johanna på Kalmars mentalsjukhus och efter många interviuer så har man inte fått fram så mycket om henne. Men precis innan johanna låstes in i hennes cell igen så sa hon till mig :
"Jag ångrar allt."
The end.
På bilden är johanna precis på väg till att svälja en fluga, något som johanna gjorde för att trotsa sina föräldrar.
En mörk decebernatt är det storm, alla är inne och sover, förutom en kvinna. Maria, sitter ute i valbo och vaggar sitt nyfödda flickebarn. Maria styker flickan som andas tungt när hon är i drömmarnas värld över kinden. Endast en liten lågenergilampa är tänd. Det är så rofyllt och pluttegulligt. Det enda som hörs är vinden som viner utanför och Marias egenkomponerade vaggvisa: Hej hallå, Lilla skitunge. Hej hallååååå, sov för faan, och skärp diiiiiiiiig ! Efter endst några minuter kommer Peter in, Marias make. Eftersom maria vill avsluta sin sång med flickans namn så uppstår en diskussion om frågan. Peter röstar för Beata, Selma eller Margot-Louise. Då kommer lilla markus in efter att ha vaknat av Marias ljuva stämma. Han ser för första gången sin nya lillasyster och skriker till: "Hon är Guds nådegåva!" som den enda starkt kristna i familjen. Så då fick hon heta det, Johanna som betyder just Guds nådegåva.
Åren gick och suddenly så var det dags för Johanna att börja skolan. Men Johanna som alltid klassats som den lungna lilla änglalika varelsen, vantrivdes i skolan och den var inte osällan man hörde henne säga: "Asså det här är typ boring, daah?" och hon vart en riktig busunge. Hon koncentrerade sig aldrig på skolarbetet och lärarna vart ständigt trakasserade av den 7 åriga lilla Johanna. Alla de andra barnen lärde sig alfabetet, gånger tabbelen och om cellandning. Dom lärde sig om ordklasser och om vart man kan hitta sydafrika . Men johanna kunde inte ens stava sitt egna namn. Hon vart mer och mer okontrollerbar och lärarna hade för länge sedan gett upp hoppet på henne. Och johannas föräldrar brydde sig inte heller, de var fullt upptagna med att kolla på dataskärmar och äta pannkakor på torsdagar på deras arbeten på - Lantmäteriverket.
Ibland lyckades markus komma med någon slags infliknig i johannas uppfostran: "Ack, se på min arma syster. Ifall inte världen voro som den äro, ifall gud hade haft litet barmhertiget och givit Johanna endast ett uns av visdom och tålamod, nu skall jag spela lite super mario"
Idag sitter Johanna på Kalmars mentalsjukhus och efter många interviuer så har man inte fått fram så mycket om henne. Men precis innan johanna låstes in i hennes cell igen så sa hon till mig :
"Jag ångrar allt."
The end.
På bilden är johanna precis på väg till att svälja en fluga, något som johanna gjorde för att trotsa sina föräldrar.
Kommentarer
Trackback
