Alexandra Åhré MissCotton

 I början var vi in i ett rum med två kistor i så sa han att det var människor i dom så då mådde jag illa och tog ett steg tillbaka. Fick kalla kårar gång på gång. Det känndes fel att vara där.

Sen så fick vi gå in i kylrummet. Där började jag gråta. Kanske 30 kistor med människor i. Och det var en kista som var jätteliten med en bäbis som var typ bara ett dygn, sen så var det folk som hade lämnat en massa grejer på kistorna .

Efter det så fick vi gå in i själva rummet där dom brände kistorna, det var en människa i ugnen då vi var där. Sen så var det typ massa urnor. Jag kunde inte styra mig själv liksom, bara följde med dom andra, hörde inte vad gubben babbla om.
Det var ett under att jag och Sofia kunde cykla hem, jag mådde askasst, trodde att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Sofia såg inte heller ut att vara solen själv. Jag pallade verkligen inte att gå tillbaka tillskolan, inte sofia heller. Så vi drog hem. Mamma min var hemma, hon sjukanmälde mig och sen så sov jag fram till 4. Gråtit mycket? -Ja.
Åk aldrig till krematoriet på studiebesök.